Semlan

I stora bakartagen igen dårå. Semlor står på schemat och jag får bara äta en.(1)
I den loppis-nyinköpta morteln, mortlades det kardemumma helt vilt! Det är ju då det blir gott!
Den knölades allt ner i min fina fina kitchen aid och knådadesrunt runt. Jag tror att jag lyckats med jästen den här gången.  Mina fingar är lite för varma tror jag. På något vis så lyckas jag ju nästan jämt döda jästen.. Men jag har kommit fram till att det omöjligt kan vara mitt fel varje gång!  Boven i dramat är helt klart kylan. Kylan som i ett bårhus som infinner sig i nästintill varenda kvadratcentimeter i vårt stora hus! Klart som korvspad att det inte jäser som det ska då.

Så i ett tappert försök till jäsning av bulle så blev plåtarna förpassade till tvättstugan! Där är det varmt och gosigt som bara den.
(Ibland på morgonen när man smyger sig upp genom tvättstugan inpå toaletten, så stannar man extra länge i just tvättstugan och ståsover i fem minuter extra.)

Efter några om och en del men.. så jäste de klart. Tillräckligt iallafall.
In i ugnen och svulla!

Eftersom sambo inte gillar mandelmassa så fick han ju självfallet vaniljkräm. Men sen skulle inte karlsloken ha vanlig grädde heller, så han svepte ihop en mix av blåbär och grädde samt lingonsylt och grädde. Intressant kombo.. Men han gillade det. Som bara attan!

Jag däremot blidde lite besviken light. Mandelmassan smakade oljefat/kemist/papp/bränd ved. Alltså inte gott alls. Jävla h*mk*p-fi**affär

Men i det stora hela så vart det ruggigt bra! Bullarna vart som boobies och kommer att fungera finfint till semlor en annan dag. MED NY MANDELMASSA!