Dålig morgon..

Eller inte hela morgonen. Vaknade och allt är bra. Ut med hunden, allt är finfint. Äter en god frukost i nästan en timme och läser tidningen, helmysigt!
Tänker att jag ska vara duktig, smart och effektiv.. Så jag åker en kvart tidigare för att tanka min bil. Tada.. Det tar hus i HELVETE!!
Jag har väldigt lite bensin kvar i bilen så jag måste verkligen tanka. Och eftersom jag inte har några penningar på kortet så måste jag ju tanka på en viss mack också.  Änywäjs. Jag svänger in på macken och ser att det är kö överallt. Fan 1. Men jag hamnar bakom en som är ganska snabb och det blir min tur. I pumpen brevid har en äldre man hunnit före fram till kortmaskinen och håller på att knappa. Fan 2.  Han fattar ingenting hur maskinen funkar. Fan 3. Efter fem-sex misslyckade försök så frågar jag om han vill ha ett handtag. Det vill han så jag fixar problemet.. nästan.. Han trycker att han står på pump 3.. MIN PUMP!  Fan 4.
Jaja tänker vi, han borde ju avbryta där då.. men NEJ! Gubbhelvetet beslutar att han ska dra över slangen från min sida till sin för att tanka ändå. Fan 5. Jag är nu stressad för att jag är officiellt försenad nu, så jag tar det idiotiska beslutet att göra likadant. (IDIOT!) Fan 6. Det fungerar såklart inte och slangen når inte över till min sida. Fan 7. Jag beslutar att göra om och göra rätt. Duktig idiot. Men vad händer då?  Maskinen vägrar kortet.. Inte en gång utan även de följande tre försöken.. Jag ger upp och sväljer klumpen som byggts upp i halsen. NÄ nu åker jag bort till den andra likadana stationen för att tanka där. Här är det för mycket folk i kö!
Så jag åker. Jag hamnar bakom en långsam lastbil från Polen som inte vet var han ska och blinkar i tid och otid. Fan 8. När jag väl kommer fram till stationen så ser jag att jag måste hamnat i helvetet. Fan 9. Det pågår service på ena pumpen. Och det är två bilar i kö till den som finns. Hyperventilerar lite men inser att jag kan inget göra förutom att vänta på den som är snabbast. Och fina kvinnan i fula bilen är snabb, så jag är tacksam. I ungefär trettio sekunder.. Fan 10. KORTMASKINEN VÄGRAR TA MIT KORT IGEN!!
Hur är det möjligt! FAN FAN FAN!! Okej, det är ungefär nu som jag börjar skämma ut mig genom att frusta och sucka och banka lite lätt på maskinen (läs: sparkar ashårt)  och efter fem försök (galenskap definierad) så ger jag upp återigen och beslutar att åka de 2 milen till jobbet på diselångorna. Vid det här laget har jag även brustit ut i frustrerad gråt och ringer min sambo och skrikgrinar något om att jag hatar världen och att alla är emot mig. Och då, som med en knapptryckning, öppnar sig himmlen och regner hälls ut på min bil och på vägen jag kör.
Jag är så arg och ledsen att jag nästan skakar, men efter en liten stund men sambons ljuva stämma i örat så lugnar mina nerver sig såpass att vi säger hejdå och jag kan titta på klockan. Och tro på fan. Hon är några minuter innan jag börjar mitt skift. Så ingen idé att stressa mer, jag är sen. Jag kommer inte att komma i tid.
Så jag lägger ner. Jag slutar stressa. Jag lägger av med paniken och istället saktar jag ner till laglig fart och vrider upp volymen på radion.
Sen upprepar jag mantrat i huvudet: Hellre försenad i detta liv, än för tidig in i nästa.
Jag är nöjd.
Dessutom har min finaste Em (sleepingmydayaway.blogspot.com) förlorat sin mobil. Hon vinner idag.